-
Om att packa berg av grejer som inte minskar.
Så känns det just nu. Vi packar och packar men lik förbannat minskar inte berget av grejer! Det känns nästan tvärtom, hur det nu är möjligt… Idag har jag packat en kartong med köksgrejer och det får räcka för stunden, jag orkar inte så mycket mer. I fredags träffade jag en läkare som sjukskrev mig i en månad och sa att jag ska sluta stressa och ta det lugnt. För min och för bebisens skull. Ni som har följt mig från början kommer kanske ihåg att jag har lidit av panikångest och depression, för er nya följare gör jag historien kort: för flera år sedan hade jag depression och fick ångestattacker…
-
Om all oro kring bebisen.
Först kunde vi inte bli gravida, sen fick vi beskedet att jag kommer aldrig kunna få biologiska barn… Vi sörjde men bestämde oss för att hitta annat i livet och leva lyckliga utan biologiska barn. Nio (!) år efter första försöket att bli gravida plussade vi, mot alla odds, mot läkarnas uttalanden. Efter det kom rädslan för missfall fram till vecka 13, sen oron för om allt är bra med bebisen och om RUL kommer gå bra. Efter RUL längtade vi till BM besöket där vi fick lyssna på bebisens hjärta och nu i vecka 27 går jag och oroar mig för att bebisen ska dö i magen… Idag kände…