-
Om stressen och dess konsekvenser.
Om stressen och dess konsekvenser skulle man kunna skriva en bok eller vänta nu, det finns redan massa böcker om det! Men har jag lärt mig något? Nope. Eller jo förresten, jag har lärt mig en massa men tyvärr så glömmer jag bort allt jag lärt mig ibland och vill vara den duktiga. Det här ämnet är brett som en flod och djupare än Marianergraven (för er som inte vet och inte orkar googla = världens djupaste djuphavsgrav som mäter ungefär 11 km (!) under havsytan) men det är så himla viktigt att skriva och framför allt prata om detta, då vi är fler som lider i det tysta och…
-
Prestationsprinsessan tar semester.
Ångesten har hunnit ikapp mig så nu är det dags att dra hårt i bromsen och låta prestationsprinsessan ta semester. Jag orkar inte mer. Kroppen säger ifrån. Ryggen värker mer än vanligt, minnet sviker hela tiden och överskottskilon smyger sig på. Sen kollapsar jag på köksgolvet och blir rädd. Inte första gången, då bortförklarar jag det med lågt blodtryck. Men andra gången är det svårt att bortförklara när även alla andra signaler tjuter och lyser rött. Varför är det så svårt att nöja sig? Varför kan jag inte tillåta mig att vila? Att bara vara och njuta av tiden som finns? Jag behöver inte plugga NU, jag kan faktiskt göra…
-
Aloe vera time.
Idag står jag på Pukevallen i Nybro och säljer Forevers produkter. Föreningen anordnar en liten hälsomässa och jag har fått förfrågan om att sälja produkterna. Tyvärr för mig men kul för andra är att de flesta besökare köper redan produkterna av någon annan. Men att se gemenskapen här och alla barn som springer runt och leker är mysigt. Vädret är underbart och det enda som saknas är min familj, men jag tvingar dem inte att stå med mig. Det är inte kul för ett 1-årigt barn att stå still i sommarvärmen 😉 men vid 14 packar jag ihop och drar hem till mina älsklingar. Hoppas ni har en skön söndag…
-
Lauras hälsoutmaning och LV väska.
Helgen lider mot sitt slut och jag är så nöjd med hur den varit att det är svårt att förklara. Även om min rygg har gjort fruktansvärt ont så måste jag medge att helgen har överträffat mina förväntningar. Jag förväntade mig en helg liggandes i sängen eller soffan med tårar rinnande nedanför mina kinder. Det blev helt annorlunda. Jag bet ihop för min familjs skull, tog starka smärtstillande som jag i vanliga fall försöker undvika och hade kul. Vi missade dock Kalmar marknad för det orkade jag inte med, men vi var ute på promenader, vi grillade hos mina föräldrar och vi var på stan och fikade. Det är det…
-
Om att hitta styrkan när tårar bara väller fram.
Tårar som bara väller fram är en träffande beskrivning för det senaste dygnet. Jag lever dagligen med både ryggsmärta och magsmärta, men sedan igår är det extra kämpigt. Idag var jag tvungen att sjukskriva mig. Den där perfektionisten i mig ville krypa fram till jobbet, men den förnuftiga kvinnan vann och jag stannade hemma. Jag vet att det är hälsan som alltid ska komma först och att i slutändan är det ingen som tackar mig när jag går till jobbet då jag inte mår bra. Men kriget inuti mig är svårt att tämja, för innerst inne önskar jag att det jag känner verkligen syntes utanpå så folk förstod hur ont…
-
Hälsan först!
Då kör vi ny vecka med nya möjligheter! Kom ihåg att det är bara du och ingen annan som kan påverka ditt liv. Därför ska du i första hand tänka på dig själv och ta hand om dig innan du du ens tänker på att ta hand om någon annan. Tar du inte hand om dig själv klarar du inte av att ta hand om någon annan! Självklart orkar man ett tag, men det går inte i längden och därför är det viktigt att tänka på sin hälsa. Hälsan bör alltid komma först, inte pengar eller andra materiella ting utan just hälsan för utan den har vi ingenting. Detta var…
-
Blod, svett och tårar. Med andra ord en typisk lördag hos oss.
En lördag hos oss, en typisk sådan innebär precis som titeln avslöjar både blod, svett och tårar. I alla fall för mig. Varför undrar ni? Åh därför att jag är klantigaste människan på jorden. Varenda en helg händer det någonting som kan sammanfattas med just de 3 orden… Om vi tar det från början så var vi hos mina föräldrar, som vi brukar på lördagar ojämna veckor, då jag klipper gräset hos dem efter min mammas operation i våras. Så lär det fortsätta ett tag till och där kom svetten. Solen bjöd ut sig ordentligt idag och klockan 10 på morgonen hade vi redan 26 grader, vilket inte är så…
-
Om förebilder och annat skoj.
Det här inlägget skriver jag liggandes i sängen, bredvid mig ligger den vackraste varelsen jag vet, nämligen min dotter. Hon vrider på sig något så fruktansvärt men det gör inget för jag älskar henne för mycket för att bli arg på sådana skitsaker… samt att det är ju faktiskt helvetes varmt så det är inte så konstigt att hon inte kan lägga sig till ro. Men men inte om detta skulle det vara utan om förebilder. För det är viktigt med förebilder och ja, även om jag närmar mig 30 (men det glömmer vi för en stund) så har jag mina förebilder. Det är lite olika personer beroende på vad…
-
Min kropp är mitt tempel.
Jag hinner inte blogga så mycket just nu därför får det bli en upprepning av det som kom på IG tidigare: This is my body. I am 28 years old. I have not been training regularly since I was 12 years old. This body has lost over 60 kg in weight. This body has been carrying a child and survived several surgeries. It’s a body I honor and cherish tenderly, for it is my body. If you have problems with the way it looks is just your problem, not mine. So let me live my life and live your life according to your best ability. Men de orden vill jag…
-
Från soffpotatis till sund.
Titeln är inte helt sann men den beskriver känslan jag vill förmedla. Det är inte första gången jag skriver om att jag vill röra på mig mer och det är definitivt inte sista gången. I mångas ögon är jag en riktigt soffpotatis för till 99 procent väljer jag choklad, vin och soffhäng istället för motion, men jag älskar promenader. Tack vare att Totte flyttade hem till oss för 5 år sedan har vi, både jag och maken, promenerat betydligt mer än om vi inte haft en hund. Tyvärr är vår pälskling sjuk och kan inte motionera på den nivån jag önskar att han kunde, men promenader med honom är ändå…