-
Om mötet på Auroramottagningen.
Idag var det dags för mötet som jag väntat på länge. Det är väl tur att graviditeten tar sin tid och att en hinner tänka både en och tusen gånger på vad det är en ger sig in på samt kunna ändra sig i alla möjliga frågor. Redan dagen då jag fick kallelsen till Auroramottagningen visste jag att jag ångrade mitt beslut om kejsarsnitt och egentligen vill föda vaginalt. Idag fick jag det bara bekräftat att mitt beslut är bara mitt och det är det rätta för mig. Jag vet att jag innan har skrivit om att kejsarsnittet är det enda jag kan tänka mig men tack och lov har vi människor…
-
Om att det oundvikliga närmar sig.
Snart är bebisen här, enligt gravidappen har jag bara 101 dagar kvar på att förbereda mig för det som komma skall… Det känns pirrigt och härligt men också skrämmande. För hur förbereder jag mig för detta? Jag älskar redan den lilla människan som simmar inuti min mage, det är inte det jag behöver förbereda mig på. Det som skrämmer mig mest är förlossningen. Redan tidigt i graviditeten sa jag att jag vill ha ett kejsarsnitt, därför har läkaren skickat remiss till auroramottagningen. Därifrån fick jag bekräftelse på att de har mottagit remissen och nu är det en djäkla väntan på en tid. Det där med förlossning har jag aldrig funderat…