Ja, som titeln lyder så tänker jag skriva om den eviga längtan till träning. Som alltså aldrig infinner sig hos mig! När jag sitter på jobbet och arbetar, det är då jag vill ut och springa och träna. Sen kommer jag hem och känner bara ”nej, inte idag..heller”. Tiden går och jag hamnar i soffan med maken och djuren. Vi myser och umgås, leker kanske en stund. Sen lägger vi oss och där i sängen kommer den där power känslan igen! Samt tankarna om att imorgon minsann, då ska jag träna. Vad händer dagen efter? Ingenting! Jag fortsätter i samma spår med samma mönster.. om och om igen. Så hur…