Det händer väldigt sällan, verkligen sällan… men ibland händer det. De tankar som annars inte existerar dyker upp och lätt nedstämdhet infinner sig. Det är tankar om barn. Det är inte det att jag har ändrat uppfattning, absolut inte! Som jag skrivit tidigare så vill vi inte ha biologiska barn. Men ibland så dyker tanken upp, framförallt då jag läser starka inlägg om barn, när jag blir känslosam och någonting inom mig brister. Då kommer tankar på egna barn upp. För även om varken jag eller M. vill ha biologiska barn så älskar jag barn. För barn är härliga och ja, en bebis hade säkert vänd upp och ner på…