I dag var sista dagen som 29-åring. Det känns bra. Jag har inte haft någon speciell åldersnoja, men i fredags fick jag en riktig dipp. Dock tog jag mig ur den ganska snabbt och nu känns det helt bra att i morgon fylla 30. Det känns både stort och inte samtidigt. Jag kan inte riktigt förklara detta, men 30 låter så mycket mer vuxet än 20-nånting. Är det något som jag inbillar mig eller har jag rätt? Hur som helst är det något jag inte kan påverka eller ändra utan åren går och vi alla blir äldre. Oavsett om vi tycker om det eller inte, så det är lika bra…