Om saknaden.

Idag kommer han äntligen hit, min älskade man som var tvungen att stanna i Partille hela veckan pga jobb. Men ikväll kommer han med sista lasten till Småland så vi äntligen kan börja packa upp och börja vårt liv i Kalmar. Den här veckan har gått ganska fort då jag har jobbat och lärt mig massa nytt då det är ett helt nytt jobb, men kvällarna har varit jobbiga utan min kärlek i närheten. Tack och lov finns det utmärkt teknik att tillgå så vi har Skypeat flera gånger dagligen för att hålla oss uppdaterade om vad som händer hos oss 🙂

Det kommer bli så underbart att kunna krama om mannen och somna bredvid honom varenda en natt. Snart kommer vår lilla familj att utökas med en till familjemedlem och det fina bloggissar känns märkligt. Nu kommer det inte vara bara jag och Micael samt djuren utan också ett barn… konstig känsla och jag kan inte helt och hållet finna mig i det. Dessutom pratar alla om att livet kommer förändras så mycket att man inte kommer känna igen sig, men jag har svårt att tro på det! Ett barn kommer säkert förändra en del men inte allt och vi kommer fortsätta med våra hobbys och vårt liv såsom vi alltid gjort, men det enda skillnaden att bebisen kommer få hänga med oss.

Hoppas ni har en fin lördag, själv sitter jag inomhus då regnet kommer då och då i kraftiga skurar… Vi läses!